Frågar man vuxna människor idag om arkitektur får man ofta svaret att det ofta är väldigt tidstypiskt och att livsstilen sällan ändrats. Detta förortskomplex vi hade förr den finns i hög grad kvar rotad i deras sinnen.
Frågar vi yngre personer, då låter det ofta annorlunda. De har en mer nyanserad bild och ser längre bort och är mer flexibel inför en långsiktig lösning. Framförallt vågar de påpeka hur fula dessa bostadsområden som byggdes på 60-talet egentligen är. De vågar mer och är beredda att ta större risker när det gäller att bygga nytt.
62 eller 24 de skiljer en hel del och då inte bara i åldersskillnad utan hur de ser på arkitekturen både förr och idag. Slutsatsen jag drar av den här undersökningen är att jag hellre vill att en 24-åring ritar vårt nya hus än de alternativ jag hänvisat till i den här bloggen.